Lärare behöver specialistutbildning
februari 1st, 2011 § 3 kommentarer
Utan att gå in på frågeställningar om “Ett legitimationssystem bidrar till att säkerställa kvaliteten på lärarkåren som helhet, och till att höja statusen på läraryrket.” eller vilka faktorer som ligger bakom att läraryrket inte längre är lika attraktivt, kommer här en ide som skulle höja lärarnas status och göra läraryrket mer attraktivt.
Lärare behöver specialistutbildning!
Frågan är då – har inte lärare det redan? Visst har lärarare några lärare specialistutbildning – specialpedagogerna. Lärare har även specialistutbildning på så sätt att de har en utbildning för den ålder de undervisar på, men det räcker inte!
Lärare behöver kunna utveckla sina kunskaper i läraryrket (karriär) genom att vidareutbilda sig och bli specialister inom ett område. Förebild för detta bör vara läkares specialistutbildning som följer efter At-tjänst.
Det behövs specialister inom många områden, i alla delar av utbildningssystemet:
- Bedömning
- IKT
- Ämneskunskaper/ämnesdidaktik
- Informationskompetens…
- m.m.
För att detta ska kunna fungera behövs det en radikal förändring av hur skolan organiseras. Det finns idag lärarlag, men i framtiden (redan idag) är undervisning så komplex att lärare inte bör vara ensamma i att organisera lärandet (design av undervisning, genomförande m.m) utan det bör ske i tätt samarbete med andra lärare. Lärare är inte idag ensamma i att organisera lärandet, rektorer, schemaläggare, andra lärare är involverade i ämnesövergripande undervisning, bollande av ideer m.m. dvs organisation av lärande. Men hur många schemaläggare har koll på vad aktuell forskning säger inom detta område?
Specialister på skolor skulle ha uppdraget att följa aktuell forskning inom sitt område och ansvara för att förändra organisation av lärare utifrån aktuell forskning. Alla skolor kommer inte att kunna ha specialister inom alla områden, men med dagens teknik är möjligt att undervisa, delta i design av undervisning… utan att vara på plats fysiskt.
Denna ide kräver att organisationen i skolan förändras och troligen en förändring av ledning, kompetensutvecklings agendor.
Detta kostar pengar! – Är barnen värda det?
(Detta är en ide som behöver utvecklas – men även utsättas för kritik)
Sådana specialister kan sitta var som helst och hjälper flera skolor. Alldeles för många arbetar kvar med tanken att allt ska löses internt i stället för att arbeta över kommungränserna för att skapa expertteam. Inte bara att lärarlag bildas inom samma skola men att nätverk byggs mellan skolorna. Annars fortsätter vi att uppfinna hjul flera gånger i veckan.
Den kräver framförallt att vi inte längre enbart ser skolan som en verkstad utan som en organisation som behöver investera tid och kraft i FoU-arbete. Det kräver att det finns både vilja och reella möjligheter till detta. När jag är borta och följer aktuell forskning har jag tyvärr stött på mer än en rektor som tyckt det varit mer jobbigt att jag varit borta (trots att det i mitt fall inte ens kostat skolan något) än att roligt och viktigt att jag kommer tillbaks med den senaste forskningen.
Min fru arbetar inom landstinget som sjukgymnast. Hon, liksom sina kollegor, förväntas följa 3-4 vetenskapliga tidskrifter och gå på minst en disputation per år – och sedan bibringa det nya till sina kollegor. Men då stänger de också verksamheten för kompetensutveckling titt som tätt.
Ja, själva kompetensutvecklingskravet i sig är väl inte problemet. Precis som “Magnus Blixt” skriver så är man snarare besvärlig som önskar mer kunskap… eftersom det kostar pengar, tar tid, kräver vikarie etc.
Men något jag har förvånats över är hur skolor klarar sig i dag utan en professionell informatörstjänst som inte ägnar sig åt uppdateringar av intranätet, utan hanterar informationsflöden, informationssäkerhetsfrågor etc.
Det finns flera tveksamma/problematiska användningsområden ur ett pedagogiskt perspektiv vad btr. IKT. Här behöver kommunikationsvetenskap och pedagogik mötas.
Som påpekats redan: detta är en ledningsfråga.
Jag tvivlar dock på att Björklunds konsekventa omyndigförklarande av lärarkåren genom att tillsätta “specialister”, “experter”, öka tillsynsmyndigheternas förfogande etc (detta hand i hand med lärarfacken obegripligt nog) ska lösa några problem med lärarnas status.
Tycker även att ett ökat konkurrenstänkande och statustävlande lärare emellan är ett riktigt bomskott! Ökade löneklyftor och status emellan individer i lärarkåren kommer bara att skapa större idémässiga klyftor lärare emellan. “Fröken Excellens” kommer inte ens att fika tillsammans med “Obildade Olle”. Nej, den världen finns redan i vården. Och det är inte alls utvecklande!
Anförtro läraruppdraget till LÄRARNA och visa dem tilltro att göra pedagogiska avvägningar, med möjlighet att kräva förändringar med motiveringen att det tjänar det pedagogiska syftet. Lärare är varken dumma eller lata. De har bara gett upp om att kämpa en tröstlös kamp mot kommunerna sparkrav och rektorer som går i politikens ledband.