Bloggen har flyttat till: Lärande, nya medier, kollaboration – forskning

Bloggen har flyttat till

kollaboration.se/blog

Skapa en fond för att producera öppna lärresurser!

I Erik Fichtelius inlägg “Lös upphovsrätten och släpp UR-programmen fria” på DN debatt skriver han:

Privata företagare och digitala plattformsbyggare kommer att tänka ut nya sätt att lära barnen matematik, historia och medicin. Att bromsa utvecklingen och låsa in programmen med lösenord och komplicerade avtalslösningar är inte rätt metod. För att programmen ska fortsätta att nå sin publik i rätt sammanhang måste vi lösa upphovsrätterna. Det kommer att kosta både ansträngningar och pengar, men vår attityd måste vara att vi ska dela med oss,

Ett exempel på andra sätt att distribuera och paketera bl.a. UR:s material skulle demo version av tjänsten Pedagogiskt fönster, skapad av Mediapoolen Västra Götaland AB, kunna vara. MEN här krävs det att kommuner/skolor har avtal med Mediapoolen för att använda tjänsten. Eftersom Pedagogiskt fönster inte är öppet och tillgängligt är det inte någon bra lösning. Elever, lärare kan inte använda materialet i bloggar, wikis… materialet är fortfarande inlåst och eftersom bl.a. UR:s material inte är tillgängligt att bygga vidare på.

Längre ner i debattinlägget står det:

Hur ska public service ställa sig till att programmen paketeras och tillgängliggörs av andra än oss själva?

Den lösning han ser är att UR använder sig av licenssystemet Creative commons. Eftersom UR:s program är finnansierade av skattemedel bör denna fråga kunna lösas – förhoppningsvis snart.

Men tyvärr är frågan än mer komplex när det gäller produktion av läromedel, lärresurser. Fichtelius fråga måste ställas av läromedelsproducenter och alla som leverar resurser för att användas i skolor. Hur ska man tillgängliggöra resurserna så att det kan paketeras av andra än de som producerar dem? Klarar inte läromedelsproducenter av att svara på denna fråga kommer de antagligen inte att överleva. Idag när många skolor inför en dator per elev budgeterar de för att minska kostanderna för inköp av läromedel. Istället ska fria resurser användas. Idag finns det många fria resurser med hög kvalitet, som t.ex. CK12. Däremot finns det ett stort behov av resurser skapade för förhållanden i Sverige.

UR:s program är finnansierade av skattemedel så det borde var “enkelt” att lösa de upphovsrätsliga frågorna. När det gäller resurser producerade av läromedelsförlag finns det ingen extern finnansiering. Vem ska då finansiera dagens och framtidens läromedel? Jag ser ett par möjliga lösningar,

• skolor fortsätter att köpa in läromedel,
• elever köper själva in de appar och andra former av läromedel som de behöver,
• lärresurser finnansieras genom reklam eller att företag bekostar produktion av dem
• lärresurser finnansieras av staten, kommuner etc.

Det finns en annan väg att gå, som skapar nya möjligheter:

En fond skapas av huvudmännen för skolorna genom bl.a. Sveriges kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund. Fonden ska vara till för att alla såväl läromedelsproducenter som lärare, produktionsbolag, skolor, universiet ska kunna söka pengar för att skapa öppna lärresurser.

Genom att fonden är öppen för alla kommer den underlätta nya former för skapande av lärresuerser. Visualiseringar, simuleringar m.m. som är skapade för elever kommer att behövas och det kommer att kosta pengar. Vem ska betala för det, så att alla elever i Sverige får samma tillgänglighet till lärresurser? Genom att söka pengar för att skapa öppna lärresuser (lisencierade under creative commons) kommer det att underlätta för andra aktörer, platformsbyggare etc. att bygga vidare på och utveckla lärresurserna. Det gäller även elever och lärares möjligheter att använda resurserna i bloggar, wikis… Genom fonden kommer programmerare, musiker, lärare, läromedelsproducenter… att få betalt.

Mattias Davisson skrev med anledning av Fichtelius inlägg följande tweet:

Nog borde det vara en oerhörd samhällsvinst om URs material visades 100 ggr oftare … Alltså om det är värt det – låt oss då gemensamt betala.

Detta gäller i lika hög utsträckning produktionen av läromedel – öppna lärresurser.

Förhoppningsvis kommer då någon på ideen att skapa CK12, anpassat för Svenska förhållanden (men förhoppningsvis med annat namn och struktur än bok)

Lärare behöver specialistutbildning

Utan att gå in på frågeställningar om “Ett legitimationssystem bidrar till att säkerställa kvaliteten på lärarkåren som helhet, och till att höja statusen på läraryrket.” eller vilka faktorer som ligger bakom att läraryrket inte längre är lika attraktivt, kommer här en ide som skulle höja lärarnas status och göra läraryrket mer attraktivt.

Lärare behöver specialistutbildning!

Frågan är då – har inte lärare det redan? Visst har lärarare några lärare  specialistutbildning – specialpedagogerna. Lärare har även specialistutbildning på så sätt att de har en utbildning för den ålder de undervisar på, men det räcker inte!

Lärare behöver kunna utveckla sina kunskaper i läraryrket (karriär) genom att vidareutbilda sig och  bli specialister inom ett område. Förebild för detta bör vara läkares specialistutbildning som följer efter At-tjänst.

Det behövs specialister inom många områden, i alla delar av utbildningssystemet:

• Bedömning
• IKT
• Ämneskunskaper/ämnesdidaktik
• Informationskompetens…
• m.m.

För att detta ska kunna fungera behövs det en radikal förändring av hur skolan organiseras. Det finns idag lärarlag, men  i framtiden (redan idag) är undervisning så komplex att lärare inte bör vara ensamma i att organisera lärandet (design av undervisning, genomförande m.m) utan det bör ske i tätt samarbete med andra lärare. Lärare är inte idag ensamma i att organisera lärandet, rektorer, schemaläggare, andra lärare är involverade i ämnesövergripande undervisning, bollande av ideer m.m. dvs organisation av lärande. Men hur många schemaläggare har koll på vad aktuell forskning säger inom detta område?

Specialister på skolor skulle ha uppdraget att följa aktuell forskning inom sitt område och ansvara för att förändra organisation av lärare utifrån aktuell forskning. Alla skolor kommer inte att kunna ha specialister inom alla områden, men med dagens teknik är möjligt att undervisa, delta i design av undervisning… utan att vara på plats fysiskt.

Denna ide kräver att organisationen i skolan förändras och troligen en förändring av ledning, kompetensutvecklings agendor.

Detta kostar pengar! – Är barnen värda det?

(Detta är en ide som behöver utvecklas – men även utsättas för kritik)

Viktigt att lyfta på en konferens om it och skola

Jan Svärdhagen skev ett tweet “Bahöver tips på några spännande och slående rubriker för en konferens om IT och skola?”

Detta fick mig att tänka till på vilka rubriker jag skulle vara intresserad av på en konferens och på teman som behöver lyftas. Några rubriker, formulerade som frågeställningar, följer nedan.

• Vad anser studenter och lärare är pålitlig, användbar, säker information?
  Är det det vänner eller kunskapsaktoriteter (lärare, forskare…) eller föräldrar eller nätverk dit personen känner gupptillhörighet eller organisationer eller… säger?
  Utifrån ett historiskt / idehistoriskt perspektiv belysa hur  detta förändrats de senaste 20 åren.
• Är en till en (varsin…) miljömässigt hållbart? Är någon miljökonskvensanalys gjord för en av de störrsta skolsatsningarna i modern tid? Belysa miljömässiga konsekvenser vid införande, anvädning, återvining/restprodukter av datorer och andra tekniska artefakter i skolan.
• Går det (och är det intressant) att bedömma elevers enskilda prestationer när aktiviteterna som företas i lärande situationer med kollaborativa verktyg (wikis…) bygger på sammarbete? Är det intressant vad den enskilda eleven kan (gör, kommunicerar, bidrar med….) utan att kontexten beskrivs?
  Behövs det en förändrad syn på och metoder för summativ bedöming och betyg i skolan, vad säger nationella prov där kommnikation genom nätet inte är tilllåtet?
• Baseras beslut (på olika nivåer lärare – till skolminister) rörade IT-frågor på aktuell forskning, om inte vad baseras besluten på? Hur ser retoriken runt införande av en dator per elev? Vad är det som styr lärares, skolledares, beslutsfattares beslut rörande IT-frågor?
• Är det skillnader mellan studenters och studenters, studenters och lärares… olika syn på “Literacy practices” som är den vikigaste frågan att synligöra när en dator per elev införs?
  “The more a literacy practice that is mediated by digital encoding privileges participation over publishing, distributed expertise over centralized expertise, collective intelligence over individual possessive intelligence, collaboration over individuated authorship, dispersion over scarcity, sharing over ownership, experimentation over ‘normalization’, innovation and evolution over stability and fixity, creative- innovative rule breaking over generic purity and policing, relationship over information broadcast, do-it-yourself creative production over professional service delivery, and so on, the more sense we think it makes to regard it as a new literacy.
  This means that being an ‘insider’ to a new literacy practice presupposes sharing the ethos values in question; identifying with them personally. Consequently, what may look on the surface like engagement in a new literacy may well turn out upon closer examination not to be. “(Lankshear and Knobel 2007)
• Hur ska lärande och skolan organiseras när kommunikationsmöjliheter förändras? Kan man organisera lärande på annat sätt än knutet till fyskiska skolor, klasser, klassrum?
  Hur kan tekniken utnyttjas för att skapa andra lärandekontexter, möten med samhället…?
• Individens förmåga att strukturera sitt eget lärande blir allt viktigare. Hur struktureras undervisning så att elever i högre utsträckning lär sig att lära? Hur skapas utrymme i skolan för detta, vad ska tas bort?
• Att kunna använda räknestickan var tidigare viktigt. Vad är det som är viktigt idag, är det att kunna ta fram information ur databaser, att kunna använda WolframAlpha, att genom att använda olika översättningsverktyg kunna förstå innhållet i en Kinesisk hemsida…?
  Vad av det som står i styrdokumenten idag är kunskaper som inte längre är lika använbara pga att det idag finns andra verktyg?
• Hur uppmuntrar vi elever att kopiera information?
• Idag talas det mycket om att elever ska ha var sin dator. Hur kan/bör undervisningen struktureras när detta är en självklarhet? I vilka lärande situationer är dator användbar och när är andra verktyg (papper penna, lera…) mer användbara? Hur skapas en varierad undervisning, med olika kontexter?

Slutligen den viktigaste frågan är formulerat i ett tidigare inlägg:

Förändra Skolsverigie – are we having the right conversation?

Förändra Skolsverigie – are we having the right conversation?

“We need to re-engage civil society in a debate about educational purpose.” Säger Keri Facer i podcasten: The future of education – are we having the right conversation?

Det pågår en intensiv och spännade dialog i FB gruppen Förändra SkolSverige. I denna dialog och i alla dialoger om hur skolan bör förändras måste vi även ställa oss frågor som:

Vilken värld vill vi leva i?

What kind of communities do we want to live in what kind of relationships  do we want to have?

Alla som engagerar sig i förändring av skolan bör ta sig  ca 7 minuter och lyssna på podcasten, där Keri Facer bl.a. säger

“For me the critical issue is that we have been working with one idea of the future for nearly twenty years.  The idea of the knowledge economy seems to imply that if only we make sure everybody is educated enough and ensure that they have enough technological skills then we will have a future where everybody will be economically secure.  I think this is contestable when we look at some of the economical and environmental developments that are likely to come about in the next ten years.  If we look carefully at the lived reality of a future ‘knowledge economy’, for example, it may be one of radical polarisation, inequality and injustice.  This is not necessarily an empowering future.

As educators we need to start thinking about the other sorts of futures we may want to support our students to create and inhabit.“

Jag har idag inga svar på vi hur skolan bör förändras, men jag har många tankar om vilken värld jag vill leva i. När vi för dialog om hur skolan bör förändras behöver vi samtidigt diskutera vilket samhälle vi vill leva i, vilket kan ge andra svar på hur skolan bör förändras än när vi tar utgångspunkt i skolans förändring.

(Inlägget är även postat i den aktuella FB-gruppen)

 

21st centuary skills, skolan och bildning!

Jag har inte på långa vägar tänkt färdigt i denna fråga, men börjar ändra uppfattning om det är någon större skillnad mot tidigare när det gäller vilka kunskaper som är viktiga för elever att lära sig som går i skolan idag och imorgon mot förr.

Självklart är det en annan verklighet de möter än när jag eller mina föräldrar gick i skolan. Eleverna kan bl.a. snubbla över sidor (information) som är direkt olämpliga (på ett helt annat sätt än när jag gick i skolan) och de har en enorm informationsmängd att navigera i, men grunderna i det barn och ungdomar behöver lära sig är fortfarande samma.

Vad är det elever ska lära sig i skolan och varför?
Ett närmande är att dela upp lärandet i dels vad de själva vill lära sig och vad samhället, föräldrar… anser att de måste lära sig, dvs informellt och formellt lärande. När detta inte är någon uppdelning utan är ett och samma har vi en bra skola. Möjligheten för att denna uppdelning ska suddas ut är kanske större idag genom att nya medier (sociala medier) underlättar i att hitta intressanta personer att kommunicera med och internet underlättar att hitta relevant information.

När det gäller det som elever vill lära sig, finns det idag fler möjligheter att lättare få tag på information. Det är betydligt lättare att om och om igen se de förebilder som finns, hitta information som hjälper dem vidare och inte minst att hitta andra som vill lära sig samma saker.

Men vad är det man vill lära sig? Det man har sett, läst om…. någonstans kommer idéerna ifrån. Finns det idag fler möjligheter för barn ungdomar att utveckla sig i det de vill? Är samhället mer tolerant för att vi lär oss olika kunskaper? Självklart beror det på en mängd faktorer och det ser väldigt olika ut, men i grund och botten tror jag inte att barn idag har fler idéer, rikare fantasi… och mer möjligheter, men inte heller att det är tvärt om. Däremot finns det fler vägar vidareutveckling av egna intressen, som kan leda till arbete och självklart till personlig utveckling. Eleverna är idag inte lika låsta till tid och rum, utveckling av kunskaper inom ett specialområde kan leda till arbete i en helt annan del av världen.

Detta resonemang leder in på att skolan i högre utsträckning bör bejaka barns egna drivkrafter för personligt lärande (kunskapsutveckling – kunskapsförändring – kunskapsförädling) och att vi bör minska på det som samhället anser att barnen bör kunna. Skolan behöver koncentrera sig på att bygga upp elevernas förmåga till eget lärande. Idag behöver vi vara öppnare än tidigare eftersom vi befinner oss i en brytningstid. Självklart har alla tider varit brytningstider, förändringar har alltid skett och kommer alltid att ske, men antagligen går förändringen fortare just nu än vad den gjort på länge.

När elever ser att de lär sig bättre (lär sig det som är mer relevant för dem) utanför skolan än i skolan och att de formella kraven blir allt mer åtskilda från det de ser behov av att lära sig, skapas märkliga begrepp som “skolkunskaper”. Detta handlar inte om att skola (inte byggnaden) inte kan vara en lämplig plats för att lära sig, utan för att skolan idag är en konservativ institution. Det är inte hållbart att det som elever vill lära sig ligger långt från det samhället, (& föräldrar) förväntar sig och kräver genom styrdokument.

(Jag vet att jag tar mig stora friheter i denna text och argumenten är helt baserade på mina upplevelser. Texten måste läsas som ett uttryck för vad jag ser just nu och att mina åsikter kommer att ändras.)

Vilka kunskaper ska samhället kräva att eleverna lär sig i skolan?

Nu pratar många om 21st centuary skills och några organisationer är mer tongivande än andra bl.a. PARTNERSHIP FOR 21ST CENTURY SKILLS (Framework for 21st Century Learning.” http://www.p21.org/index.php?option=com_content&task=view&id=254&Itemid=119 (Accessed November 7, 2010) och OECD
(21ST CENTURY SKILLS AND COMPETENCES FOR NEW MILLENNIUM LEARNERS IN OECD COUNTRIES
EDU Working paper no. 41. OECD http://www.oecd.org/LongAbstract/0,3425,en_2649_33723_44303186_119684_1_1_1,00.html.)

Vad är då 21st centuary skills och skiljer de sig från 90-talets “skills”?

Det är ingen lätt fråga om man vill försöka definiera vilka kunskaper som behövs för arbeten som ännu inte finns, men å andra sidan är det i stort sett samma “skills” som alltid har behövs. I diskussionen om vilka kunskaper eleverna ska lära sig i skolan, som diskuteras i termer av “framtidens kunskaper”, behövs en vidgad dialog, som självklart behöver utgå från hur samhället ser ut idag och den teknik som är tillgänglig idag.

I inledningen på Lpf 94 står det att:

“Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på.
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla….
Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet…..

Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse…..
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Skolan är en social och kulturell mötesplats, som har både möjlighet och skyldighet att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där….

Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de framförs. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Då värderingar redovisas, ska det alltid klart framgå vem det är som står för dem….
Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. ….

Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga och vilja att ta personligt ansvar och aktivt deltaga i samhällslivet. Elevernas möjligheter att utöva inflytande på undervisningen och att ta ansvar för sina studieresultat förutsätter att skolan klargör utbildningens mål, innehåll och arbetsformer, liksom vilka rättigheter och skyldigheter eleverna har.

Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna ska tillägna sig och utveckla kunskaper. Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. All verksamhet i skolan ska bidra till elevernas allsidiga utveckling….

Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. På så vis närmar sig eleverna ett alltmer vetenskapligt sätt att tänka och arbeta….

Genom studierna ska eleverna skaffa sig en grund för livslångt lärande. Förändringar i arbetslivet, ny teknologi, internationaliseringen och miljöfrågornas komplexitet ställer nya krav på människors kunskaper och sätt att arbeta. Eleverna ska i skolan få utveckla sin förmåga att ta initiativ och ansvar och att arbeta och lösa problem både självständigt och tillsammans med andra.
Skolan ska utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens samt uppmärksamma hälso- och livsstilsfrågor. Skolan ska även sträva efter att ge gymnasieeleverna förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter.
Utvecklingen i yrkeslivet innebär bl.a. att det behövs gränsöverskridanden mellan olika yrkesområden och att krav ställs på medvetenhet om såväl egen som andras kompetens. Detta ställer i sin tur krav på skolans arbetsformer och arbetsorganisation….
Undervisningen bör belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.
Ett internationellt perspektiv i undervisningen är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang, för att skapa internationell solidaritet och för att förbereda eleverna för ett samhälle med allt tätare kontakter över nations- och kulturgränser…

Skolans uppdrag att förmedla kunskaper förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion…

…Det väsentliga är att skolan skapar de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Därvid ska skolan ta till vara de kunskaper och erfarenheter som finns i det omgivande samhället och som eleverna har från bl.a. arbetslivet. Den värld eleven möter i skolan och det arbete eleven deltar i ska förbereda för livet efter skolan.
Varje elev ska få stimulans att växa med uppgifterna och möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Varje elev ska möta respekt för sin person och sitt arbete. Eleverna ska bli medvetna om att nya kunskaper och insikter är förutsättningar för personlig utveckling. Detta ska syfta till att grundlägga en positiv inställning till lärande och att återskapa en sådan inställning hos elever med negativa skolerfarenheter. Skolan ska stärka elevernas tro på sig själva och ge dem framtidstro.” (Lpf 94)

Vad är meningen med att kopiera större delen av inledningen i Lpf 94, en läroplan som är historia?

Det mesta av det som står i denna inledning är det som skolan ska ägna sig åt även i fortsättning, visst finns det delar i Lpf 94 som är problematiska, men på det hela taget kan jag inte se någon större skillnad på detta och det eleverna skulle behöva i framtiden, dock är delar av det som går under benämningen “21st centuary skills” är nya och måste läggas till. Men det problematiska är antagligen snarare att skolan inte har organiserats på sådant sätt att den har genomfört de förändringar som Lpf 94 innebar. En av de förändringar som bör göras är att utöka elevernas möjligheter att utveckla sitt egna lärande och ansvarstagande för sin kunskaps-  -utveckling –förändering -förädling.

Skolan bör i högre utsträckning skapa än bättre förutsättningar för “elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling”. Antagligen är livslångt lärande än viktigare idag än 94, när vi om 10 år inser att Kinesiska är det stora världspråket och att det var just det som eleverna borde ha lärt sig i skolan. I vissa avseende har begrepp i LPF 94 förändrats, som ex bildnings-begreppet.  När det gäller bildningsbegreppet behöver inte minst “teknokulturell bildning” (Lövlie, Lars. 2006. “Technocultural education.” in Seminar. net–International Journal of Media, Technology and Lifelong Learning, vol. 2 seminar.net/files/vol2-1/lars-lovlie%20-vol2-1.pdf ) och “postkolonial bildning” (Bildningens förvandlingar, edited by Bernt Gustavsson. Göteborg: Daidalos.) diskuteras. Detta är antagligen inte detta man syftar på i Lpf 94 och därmed innebär det förändringar av vad eleverna ska lära sig när begreppen ändras.

Kortfattad avslutning, absolut avgörande för elevernas lärande för framtiden, oavsett om det kallas “21st centuary skills” eller Lpf 94, är om skolan blir en större del av samhället och om samhället släpper tid och resurser för att ta ett större ansvar för barn och ungdomars lärande. Detta innebär inte att lärare inte ska ta ansvar, utan snarare tvärt om, att läraren behöver lägga större kraft på att skapa lärandesituationer i möten med “omvärlden”.

Att idag diskutera “21st centuary skills” är bra inte minst ur den synvinkeln att dagens kommunikationsformer blir synliga (nu när vi lever på 2000-talet). Att förbereda elever på arbeten som ännu inte finns är det vi ska göra i skolan? Antagligen är detta inte något vi bör göra, men självfallet bör vi diskutera vilket framtida samhälle vi vill vara med och skapa för barnen som går i skolan idag.
“21st centuary skills” – är i sig ett problematiskt begrepp eftersom vi redan är 10 år in på 2000-talet. Vilka kommunikationsmönster har vi idag, hur ser samhället ut idag…? Skolan kan inte vara en bromskloss i samhället utan måste ha en större del i det…. då skulle aldrig dessa frågor uppkomma.

Vilka delar i “21st centuary skills” är nya – kollaboration? Vad ska vi lägga till i styrdokumenten? Och framförallt vad ska vi ta bort från styrdokumenteten för att låta eleverna få större utrymme för sitt lärande och därmed utveckla sin personliga lärmiljö? Eller behövs det helt nya styrdokument? Antagligen är de stora frågorna hur ska ämnesindelningen se ut, behövs de? Vad kan vi ta bort från “ämneskunskaperna” och vilka nya ämneskunskaper ska vi lägga till, utan att lägga på för mycket av det “samhället kräver”.

Fler webbseminarer om likheter och skillnader i lärarens roll – i framtiden.

När jag läser Björn Kindenbergs och Marie Linders bloggposter kan inte annat än instämma i att seminariet till för stor del kom att handla om problem i nuet – det borde inte varit något av detta.
Det är viktigt att samtalen fortsätter om hur lärare ska förhålla sig den nya och “spännande värld därute som innebär snabbhet, tillgänglighet, kommunicerbarhet och socialitet.”, som Marie skrev i bloggpostenLärarens framtida roll – ett webbseminarium“, men samtigt även våga lyfta fram de frågeställnignar som problematiserar lärarensroll i denna nya och spännade värld och då hamnar vi lätt i “problem i nuet”. Hur problematiserar vi så att vi kan synliggöra de svårigheter som finns och formulera frågeställningar utan att “skapa problem“?
Ett intressant uppslag i  på ett nytt seminarie, som förhoppningsvis inte fastnar i “skapade problem” är

“bjuda in de IT-ovana lärarna …, inte för att de ska “försvara” att de inte jobbar med IT, utan för att belysa och problematisera frågan om villkoren för att jobba med IT i skolan.“

I två tigare blogginlägg Lärarrollen – vad förändras? & Förändrad lärarroll eller inte? lyfter jag frågeställningar som: “Är det någon större förändring av lärarrollen när datorer och andra tekniska artefakter introducerars i undervisningen?” Det finns skillnader, men likheterna överväger. Därför är ett annat intressant uppslag för ett nytt seminare:

“Lärarens roll i skolan som ett centrum för lärande i tiden – där kommunikation och informations-  -sökning, -omarbetning,  -delning och -produktions tekniker tas i bruk. (Där begreppet skola är i en vid betydelse – mötesplats för lärande organiserat av lärare.)
(Även detta hämtat från Björns blogg, men omarbetat.)

Här är inte utgångspunkten, för seminariet, teknik utan kommunikation (dialog för lärande) och informationshantering. Vilka delar bör vi behålla (länk till tidigare inlägg) och vilka delar i lärarrollen bör förändras? Innebär det någon föränring av lärarrollen när webbverktyg som “social bokmärkning” används eller är det bara nya verktyg? Visst innebär det en förändrad kunskaps syn, men inbegriper det en förändring av lärarens roll och i så fall hur?
En förändrad lärarroll kommer att styras av om nya kommunikationsmönster och verktyg kommer att ge eller har gett en förändrad syn på kunskap och förändrad organisation av skola, studieförbund, högre utbildning… kanske bör vi istället diskutera hur lärare förbereder sig för detta istället för att fokusera på skillnaderna.

När det gäller bedömingsfrågan som Marie tycker tar för stor plats, så håller jag både med henne, men samtidigt inte. I alla delar av utbildningssystemet påverkar  lärarens, andra elevers och eleven egna synsätt på bedömning av kunskaper (både formativt och summativt) användingen av IKT (eller eg tekniska artefakter för kommunikation och informationshantering). Inom folkbildningen har det inte lika stor direkt påverkan som i naturvetenskapliga ämnen på teoretiska program på gymnasiet eller tekniska kurser i högre utbildning. Min erfarenhet (se tidigare inlägg under taggen “formativ bedömning”) från användning av sociala medier och webb-verktyg på teoretiska program på gymnasiet är att eleverna inte känner igen kunskapskvaliter när dessa för dem nya verktyg används, utan det krävs ett stort arbete med att gemensamt tolka mål och kriterier för att tydliggöra vilka kunskapskvliteer de visar i olika sammanhang. Därmed är en av de viktigaste förändringarna (om läraren inte redan gör det) att tillsammans med eleverna tolka mål och kriteriebeskrivningar.

På kort sikt tror jag att denna fråga är helt avgörande (inom delar av utbildningssystemet) för hur nya artefakter för kommunikation och information kommer att användas i utbildnignen. På sikt kan det vara så att denna fråga inte är av så stort värde, om det blir så att elever genom egna bloggar m.m. kan visa på kunskaper, för arbetsgivare. Då finns frågan kvar om vi ska ha ett betygssystem som urvalssystem till fortsatta studier. Går grundskola och högre utbildning i denna rikting finns det mycket att lära från folkbildningen.
I folkbildningen är inte bedömningen den viktigaste frågan (även om bedömningssystemet på allmänna linjer bör diskuteras och där lärdom kan dras från grundskola gymnasie), utan här är antagligen bildningsbegreppets förändrade innebörd viktigare. Bildningsbegreppets förändrade innebörd bör även lyftas i de andra delarna av utbildningssystemet.
Även bedömning av kunskaper när tekniska artefakter för kommunikation och informationshantering används i undervisningen är ett intressant uppslag för ett nytt webbseminarie.

Under seminariet lyftes många frågeställningar som är mycket intressanta att fortsätta diskutera.

Har ni fler förslag?

Lärarrollen – vad förändras?

I reflektionen efter dagens webbseminarie återkommer jag flera gånger till en tanke, som handlar om den retorik och det språkbruk som används kring det “förändrade” arbetsätt som kommer med att fler skolor inför en dator per elev, att studerande på högskolor läser mer (det som än sålänge kallas) distans kurser eller har med sig en egen dator på föreläsningar, seminarier…

Retoriken handlar till stor del om att vara med på tåget eller inte. Att vara med på tåget innebär ofta att vara snabb med att testa nya verktyg använda tekniken på ett innovativt sätt.

Det som borde diskuteras är istället hur skapar vi ett tilllåtande klimat som gör att lärare vill kommunicera hur de undervisar. Det borde handla om hur man skapar ÖPPNA RUM istället för slutna. Hur man som lärare ska våga släppa in andra att ta del av den undervisning som genomförs. Det kan ske fysiskt, men jag tror att den stora skillnaden kommer när lärare vågar, via nätet, dela med sig av  goda exempel men även det som inte fungerade precis som det var tänkt.
Det är inte att ständigt ha på en webbkamra i klassrummet (även om det kan vara intressant i några sammanhang) utan det handlar snarare om att undervisnignen blir synlig när webbverktyg används med elever, att lärare i bloggar och nätverk… reflekterar över sin undervisning, att lärare delar med sig av undervisningplaneringar, att lärare skapar öppna lärresurser.

Lärarrollen kommer inte att förändras i så stor utsträckning. I lärarens arbetsuppgifter kommer det viktigaste fortfarande vara att skapa intressanta spännade upplevelser (allt från resor och studiebesök till föreläsningar), att få elever, studenteter…  att känna att de vill lära sig, att få dem att ta ansvar för sitt eget lärande, att få dem att förhålla sig kritiskt och ifrågasätta, att få dem att ställa frågor, att få dem att tänka kreativt, att utmana deras ideer och uppfattningar och så vidare. Detta är ingen skillnad mot innan datorer fanns i undervisningen, utan har alltid varit centralt i lärarrollen.

Självklart är det så att webbverktyg skapar andra möjligheter än penna och papper, och även ger upphov till att andra kunskaper behövs. Några förändring medför dock införandet av datorer i undervisningen, som att informationen är sökbar och elever idag lättare kan hitta relevant information, att eleverna ibland har större datorvana än lärare/lektorer och därmed i högre utsträckning kan bidra till undervisningen. Detta är intressant att diskutera men det får inte vara det enda som diskuteras, det är lika viktigt att de förändringsbenägna lyfter upp de stora likheterna mellan “framtidens lärarroll” och “gårdagens lärarroll”. Likheter som att det är viktigt är vara närvarnde i mötet med eleverna – oavsett om samtalen sker i sociala medier eller i fysiska möten.
Jag kan se att jag själv lätt har (och ofta även nu) överdrivt den förändring av lärarrollen införadet av datorer har medfört och inte fokuserat på likheter.

Däremot kommer förändringar i kommunikationsätt, som att elever kan välja att lyssna på en annan lärare via webben istället för att ta del av de föreläsningar jag håller, kommunicera med andra i lärande nätverk istället för med “klass/kurskamrater”, att påverka lärarens roll. Men här är det återigen en fråga om öppen/slutenhet, läraren måste vara beredd att öppna upp sin undervisning för andra i större utsträckning än tidigare – med öppenheten kommer även risken att få kritik, men framföralltmöjliheten att få positiv feedback och utvecklande feedback -  hur skapas ett tillåtande klimat så att lärare känner att de vill öppna upp för insyn i undervisningen?

Förändrad lärarroll eller inte?

I George Siemens inlägg om “skills that educators need today”, lyfter han fram att:

“A competent educator in any era will be proficient with these skills. Settling on a 6-item list, I detailed the following as key skills for educators in the 21st century (and 20th, 19th, 18th…):”

1. Teknisk kompetens
2. Exprimentation
3. Autonomi
4. Skapande
5. Lek
6. Developing capacity for complexity.

Läs inlägget!

Visst är det så att det i grund och botten inte är så stora skillnader,  men det finns en avgörande skillnad som inte ligger i framtiden utan i nutid, nämligen att läraren inte kommer att fortsätta vara ensam i klassrummet. Rummen har redan öppnats,  viklet innebär att man (lärare, elever…) i realtid kan kommunicera om det som sker i klassrummet. Detta är självklart inte enbrat poitivt, men om det utnyttjas behöver kan läraren skapa nya undervisningssituationer…
Att läraren kan kommunicera oberonde av tid och rum med andra lärare, andra elever och självklart även de elever hon/han har ansvar för gör att förutsättningarna för lärande förändras och att klassrummet inte behövs på samma sätt som tidigare. I och med att andra lättare kan delta i undervisningen och att det går att mötas på andra sätt, innebär att praktiken förändradas och därmed förändras även lärarens roll till att bli en kommunikatör även utåt.

Förlängningen av detta är att hur undervisning organiseras kommer att, på ett genomgripande sätt, behöva ändras men att lärarens “skills” kanske i grund och botten inte ändras så mycket. Visst kommer det att påverka lärarens praktik att andra kan läsa elevers arbeten göra egna bedömningar av dem, samt att bedöma lärarens planering m.m.
Att elevers arbeten blir mer synliga kan gör att bedömning kan ske av andra (inte heller detta är något nytt) men att det är lättare att ta del av undervisning. När det gäller bedömning av kunskaper ser jag att det behövs en stor förändring i organisation och i utformning av styrdokument, vilket även detta kommer att förändra  lärarrollen (om de genomförs).

Förändringar som i sin tur kommer att påverka lärarens praktik och proffesion behövs, som att skolan (syftar inte på byggnaden) behöver få en annan roll i samhället och inte verka som bromskloss. “Samhället” behöver engagera sig mer i barn och ungdommars lärande, men detta innebär inte att lärarnas grundläggande kompetens ändras på annat sätt än att läraren inte längre kommer att kunna arbeta enskilt. Vilket i och för sig är en stor förändring för många.

Detta är inte en fråga för framtiden utan en fråga för idag, 21st centuary är redan här.

Kompetensutvecklingsagendan behöver revideras – alla är bjudna på konferens!

Under kommande vecka hålls den första “Global education conference!” – öppen för alla, dygnet runt under 4 dagar och helt gratis! Vad tänker ni om:

397 general sessions from 62 countries

63 keynote speakers

Själv kommer jag att hålla ett seminarie:

	Social bookmarking for learning with students in an international context – how can it work?
	Niklas Karlsson, Fridagymnasiet, University of Gothenburg (Sweden)
	GMT Thu 18 Nov 2010 02:00PM (click for international time conversions)